små saker kan krossa mig flera gånger om, krossa mig innefrån och ut.
Kommer ändå stå på dom hära jävla benen iaf!    

Orättvisa suger, det gör mig så arg. varför känns de som att ja alltid blir drabbad?
varför är det alltid jag som lägger mig ner?   brukade inte ja vara stark?
Ja får om ja vill men måste också rätta mig efter alla "lagar".