Oftast eller alltid så söker man efter det "perfeka",
det perfeka förhållandet, det perfekta utseéndet, den perfekta personligheten
and so on!   Ordet perfekt extiserar men det finns inget som är perfekt rakt i genom.
Ganska underligt ändå ,  eller är ordet bara för stunden?
för påstår man att " mitt liv är perfekt " då är det ju endast för stunden, alla har
sina nedgångar. Så i själva verket är så varar det här "perfekta" i någon dag,
någon timma eller förhoppningsvis i månader.

Men man kan ju också se det i från olika synvinklar,
man kan se själva helheten som bra och perfekt -  men så kommer man ju ändå
fram till att det är bara ytan som är bra och allt innehåll är egentligen som alla andras.
Ingen är perfekt, ingens liv är perfekt... DET ÄR BARA ETT ORD!