Att känna att man har förmåga att kanske ändra på saker och ting
är ganska mäktigt,att man vet att man kanske kan få sina ord igenom!
men när saken inte gäller mig själv, gör det lite svårare. Ska man
våga att sätta in foten? vågar man chansa att få en total ignorering?
JAAA helt klart! hellre att man säger något än och håller det för sig själv,
tycker att det jag känner/tycker ska förmedlas till de som vacklar.
meeen ändå .. bör man lägga sig i?

När människor är osäkra så bör någon sätta de på säker mark..
När man kommer fram till sånna korkade saker så borde man ifrågesätta
sig själv, älskar jag henne/honom?  Om svaret då är ja, SÅ vad fan är det
och vara orolig-arg-osäker på?

På något konstigt vis så bryr ja mig ...