Jag går framåt, fokus endast det som är nu och framåt men så
tränger "det gammla" in i små hörn. Rädlsan är det värsta!
jag är aldrig rädd för någonting utan har gått förbi de "stadiet".
varför oroa sig för något som inte har hänt?
Men nu är den här och knackar på igen, anser det som en varning ändå!
kanske borde stanna upp ett tag och titta över axeln, så allt är ok?