blir nästan deprimerad av att tänka på att jag har gått hemma i mer än ett halvår
och det har ju absolut inte hänt någonting märkvärdigt under den tiden!
Nu känns det samma som när man hade sin "sov period" och sov bort i stort sett hela
dagarna och ändå har det varit mer vakna timmar det senaste halvåret nu och så har
man inte gjort något speciellt.  Fan, man underskattar TIDEN alldeles för mycket!

Annars idag ..... så kan man glädja sig åt så mycket som att det faktiskt har blivit grönare ute,
mer än så finns det inte så mycket att glädja sig åt!     Blir så arg på mig själv....