Har ingen aning om vad som händer i denna kropp nu, något jag vet är
att det har nått sin gräns och de krockat någonstans.. och allt är så känsloladdat!

Menar denna tid just nu i livet kan ju inte bli bättre, eller går ju fin slipa på vissa grejer
men brukar inte tänja på överdriva gränser..  det är liksom inte behövligt alls!
Började fundera på att själva situationen kanske blir för mycket för mig(?)
för mycket känslor som sprudlar hej vilt, släppt mina gränser och bara flyter med.
kanske släppte allting för snabbt och därefter väldigt överdrivet sårbar(?)

Kan också skylla på att det är snart är vår. Den årstiden brukar göra mig förvirrad!
de är sant, blir som alla andra höns som är ute och yrar.   Brukar dras med i dom första
veckorna men inser att leken inte är något för mig och därefter drar mig tillbaka och håller
mig på den stabila nivån i stället!   ganska vettigt...

har många teorier men har övertänkt själva situationen tror ja :)  
det här med att gräva sig in på den komplicerade biten, då menar ja gräva ruskigt långt.
Det är aldrig nödvändigt utan det brukar oftast sluta att det gömmer sig vid ytan!