Alla har ett förflutet. Alla har vi haft våra problem.
Ingen har haft ett perfekt liv. Anhöriga går bort,föräldrar skiljer sig.
Andra som inte anstränger sig så hårt och inte förtjänar den efterlängtade
befordran får den. Vi alla drabbas utav brustna hjärtan och en del har
i likhet haft en olycklig barndom.

Det spelar ingen roll vem du är- en verkställande direktör,en ensamstående
förälder,en tonåring, en kändis eller en helt vanlig människa - Du kan aldrig
förverkliga dig helt om du inte gör upp med och gör dig kvitt vad det nu än är som
plågar dig.

Många människor som inte vill ta itu med sina problematiska situationer
i sitt liv utvecklar en tendens att förtränga sina känslor.
De tror uppriktigt att de inte bara har tagit itu med problemet utan också löst de.
En kortsiktig lösning som kan fungera för vissa,men som i verkligeheten sällan
löser någonting.  Vad de egentligen gör utvecklas med tiden till en dålig vana!
Vad värre är har de fortfarande inte tagit itu med det som är problemets kärna
och efter en tid kan "snabblösningen" av problemet blir ett problem i sig själv.

Om du ser att du automatiskt reagerar frustrerat, defensivt och reserverat
på den enklaste saken, eller att du försöker fly från livet genom att ägna dig mer åt
dina laster än du brukar göra, beror det trogligen på någon händelse  kopplad
till en sitution i det förflutna. Efter att i åratal eller rentav bara några veckor ha
formats av en besvälig situation kan du bli van vid den att du inte ens är medveten
om varför du reagerar på ett visst sätt. Ditt psyke har anpassat sig så till den grad
att det omedvetna reagerar som det har vant sig vid att göra.

Det finns många människor som går och bär på delar av sitt förflutna tills det
hårdnar och utvecklas till ett reflexerat sätt att reagera, tills det börjar uppfatta sitt
beteende och/eller sina attityd som något normalt.