Skulle vilja säga att det jag känner är överdrivet och falskt, för det känns som så.
Endast för att det är så "övermänskligt".  Det är sånna starka känslor som trycker på,
EXTREMA!  har aldrig vart med om något liknande.   ha inte hunnit uppfatta själva
situationen, så det känns helt galet..

Jag kan lyckas få saknad till något extremt, som har lyckats bli något jäkligt känsligt.
vill bara gråta..   är det normalt att sakna någon så här mycket?
Det känns inte normalt, är det normalt?   har inte ens gått två dygn ännu och ändå känns
det som någon håller på att slita isär mig....

Men det är kvällar/nätter som är värst. tomt i sängen och hormoner som sprudlar hejvilt!
och så klart det dära söta ansiktet som är mest saknad......

......... på något sätt ska det alltid vara synd om mig men VAFAN, jag är så förbannat kär!!!!!!!
kan hålla på i evigheter, finns fasen inget stopp här inte ;)   kär kär kär kär massa massa mycket KÄR!!!!!
Love u honey<3