på de senaste månaderna har ja upplevt massa nya grejer
psykiskt som har chockat mig rejält.  Jag har alltid trott att jag har
varit en självständig, alltså en som individ som klarar allting på egen hand utan
att ha någon vid min sida.    Vilket slöseri att tro eller att vara på de sättet
när man kan underlätta de för sig själv, jag har aldrig någonsin känt mig så här
trygg i mig själv eller med någon!  allting är så lätt, att inte få bära allt själv
utan de finns någon som hjälper mig bära.
Jag kringar inte själv längre utan nu är vi två som krigar ilag!

Nu extiserar inte den här statyn som var borrar i marken utan de är
tillåtet att lätta lite på fötterna och släppa taget.  FY fan så skönt!

Men samtidigt så har ja aldrig känt mig så här liten,
dyker de upp ett litet problem så kryper man ihop i en boll och
vill ha skydd innan man hinner tänka själv!
Är en känsloladdad ballong, hormoner som springer löst ..
Jag gillar de,abolut!
Är inge mer än mänsklig liksom ..


Jag har aldrig älskat på detta sätt innan .. Helt rätt och perfekt!♥
varenda minut gör mig starkare pga av dig, bli stark med dig .
Jisses helt otroligt, jag sköt och sätta den jäveln mitt i prick! :)