Jag kan ge,tar ni imot?
På något sätt hinner man inte räcka till, att kunna ge alla närhet-tillit-umgänge.
Eller jag får inte räcka till. på ett eller annat sätt skjuvas man bort och får en känsla
utav värdelöshet. Jag kan ge,tar ni imot?
Saknar dom gamla tiderna då alla "hängde" ihop, alla var en grupp och de
var iaf acceptabelt att vistas i varandras närhet. Åren går och alla glider isär!
Alla far åt ett varsit håll och där måste man bestämma sig vem/vilka man ska gå med.
Jag gick inte åt någons håll utan mitt eget. Jag är inte centrum och ska följa eller jaga!
Det var väl så man slumpade bekanta och äkta vänskap.
Allt var nog ödet, i guess! :)
men ibland börjar man undra varför..
Eller jag får inte räcka till. på ett eller annat sätt skjuvas man bort och får en känsla
utav värdelöshet. Jag kan ge,tar ni imot?
Saknar dom gamla tiderna då alla "hängde" ihop, alla var en grupp och de
var iaf acceptabelt att vistas i varandras närhet. Åren går och alla glider isär!
Alla far åt ett varsit håll och där måste man bestämma sig vem/vilka man ska gå med.
Jag gick inte åt någons håll utan mitt eget. Jag är inte centrum och ska följa eller jaga!
Det var väl så man slumpade bekanta och äkta vänskap.
Allt var nog ödet, i guess! :)
men ibland börjar man undra varför..
Kommentarer
Trackback
