vill leva spontaniskt. Har fått för mig att det är bra (?)
man får väl delvis uppleva lite mer utöver det vanliga.
ska försöka skriva detta så det inte låter för negativt, men det ända
"spontaniskt" som händer nu är fan shopping, eller det kanske är bara
impuls?  äh i så fall är det väl inget som händer spontant.
Tänker igenom allt alldeles för mycket, " är det bra, eller hur blir det om jag gör
så där eller så så eller så"  kan väl nästan påstå att det också är bra ibland men
håller på att bli stollig på mig själv, vad fan gör det att göra bort sig lite grann?
eller "våga vara sig själv" fullt ut?  menar man dör ju inte utav det.
När man var 14, det var fasen ett bra år i dagens läge men kanske inte då.
då levde man alltid på sekunden, hände det just de där så var man där,
ville någon annan si och så, så följde man deras pipa (vilket inte är bra)
men själv poängen. JAG BÖRJAR BLI GAMMAL!
Livet är allt för seriöst för detta unga som nu lever inbords på mig.

Man har krypit in i sitt skal och försöker leva som en 18-åring, en väldigt
över-seriös artonåring... Fast man kan ju se det på ett annat sätt också,
man är en återfödd 5åring som inte klarar någonting utan bara lider konstant utav
panikångest!  äh hur som helst, hela livet ska inte förändras bara för att man nu blir
myndig eller börjar "närma sig de seriösa åren".
för vill inte heller sluta som alla trettioåringar som försöker beté sig som en
fjortis, hur fan skulle man klara av att leva då?

finns alla möjligheter här i världen och precis just nu men vart ska man börja?