Krav, det har vi precis på allting egentligen. kläder,utseénde,ålder,hur man ska beté sig osv!
När ska man nå den plan då man är nöjd och tillfredställd? 
i vardagen möter man på det hela tiden, kommer det förbi en person med ett speciellt
utseénde så är den människan dömd för ful och äcklig. Visst alla ytligheter säger ganska
mycket men tycker ändå att det är fel och bara dömma.  Just den människan kanske är
världens snällaste!    men det får man ju aldrig veta eftersom man redan har dömt &
inte tänker ge chansen och lära känna människan eller ens säga hej.
När just ordet hej kommer ut ur munnen så brukar man få en respons eller vibbar
och just där i från kan man börja dömma faktiskt..

Började tänka på detta, för jag är en utav dom som dömmer i förväg.
på ett eller annat sätt så gör man det även om varken vill eller inte!