det här med lika behandling, att man behandlar eller bemöter andra människor vill man
bli bemött själv.  Det känns som att man finns där och försöker komma på någon lösning
på andras problem etc,man lägger ner tid och alldeles för mycket energi och blir mer insatt
i den eller deras liv än ens eget!
och nu när man har funnits där en längre tid så förväntar man sig någon slags feedback
och antar att det inte finns någon som vill lösa mina små problem..
Eller vissa tar bara imot men antar att deras "feedback" är att vara en bra vän tillbaka, förutom
att komma med dom här förslagen eller lösningarna som jag söker ibland!
och kan inte påstå att de är dåliga vänner utan är glad för att ja har dom och deras tillit.
men någon bör komma med lite förslag och hitta lösningar på mina problem!

ibland måste man få kräva utöver den perfekta gränsen, eller hur?
men ingenting är ett ett måste.. utan bara en fundering!