alla går oftast med ett bra yttre eller så utstrålar de den hära goda energin
som man faller direkt för. Men det håller aldrig i längden och man blir besviken
när det mindre bra visas och det blir exremt. Man har fått falska förhoppningar!
har man sig själv att skylla eller är det den andra personens fel?
det känns till en början att det är ens eget fel och man känner sig sårad.
människan är inte alltid smart till en början men förnuftet finns i bakhuvudet någonstans!

Och efter en tid så försöker dom laga det "perfekta" skalet igen och vill att man ska
luras igen, men vad pålitligt är det då?  och i slut ändan när all onödig energi är
slösad på att bygga på det hära skalet, så är ju redan hoppet nerlagt på den hära personen.
så det är alltid den andra människan som blir mest sårad i slutet så egentligen får man
inte ta något "onödigt skit"...     säger bara, var dig själv i från början!
för sen utifrån det kan det ju bara bli bättre, eller hur? :)

Jag har blivit lurad som många andra antar jag.
Den hära människan fick mig faktiskt att tro att det var fel på mig själv och blev nästan
kränkt ner till botten, totalt!!    och det var jag som inte levde i verkligheten
vad än nu det betyder (?)    Det var liksom alltid jag heeela tiden..
Storstads pojkar har hakan högt upp och behöver leva upp till så mycket där och
antar att de inte vet vad förnuft är i huvudtaget eller behandla någon rättvist!
tur att man förstår efter ett tag och synd är ju den att det kommer alltid försent..

Gjorde även ett försök att kläcka det hära hårda skalet och lyckades nästan men
sen stängdes det lika lätt igen..  En obeskrivlig attityd och rädd för att vara sårbar!
frågan är ju nu, är det verkligen så hårt att leva i en stoor stad med en stor ideal att följa?
antar att vissa blir drabbade och andra inte.  beror ju alldeles på egen viljan!

när man tittar tillbaka så är det så genomskinligt egentligen men det är också lätt att
vara efterklok :)