Oavsett hur man gör,oavsett hur man vänder och vrider på sig,oavsett hur
mycket man vill glömma så kommer det alltid finnas där!
det är möjligt att försöka att förtränga men det är bara för stunden,
för det kommer ändå ikapp en i slutet iaf. Ta allt som det kommer så kanske
man slipper ett stort bakslag. Allt vill vi inte minnas men det sätter sig
 i bakhuvudet och det ska man egentligen tacka för!
för vad vore vi om vi inte just hade upplevt detta negativa eller positiva?
man kanske inte skulle ha varit den man är idag.

Alldeles nyss för några minuter sen fick jag en flashback på något som nydligen
har hänt och det gav mig ett stort leénde på läpparna.
man kan skratta åt det man kanske gjorde fel eller sa helt fel.
bara för att man kanske får ångest över något man har gjort eller sagt så behöver
det ju inte betyda att den där människan(orna) minns detsamma som en själv.
så vad är det och ha ångest över? man gör inte små misstag ensam.
Ibland kan man vara glad över att minnas men ibland inte och ingenting kan vi 
göra åt saken. Minnen kommer alltid finnas där och det är sånt man får acceptera helt enkelt.
man kan ju fråga sig varför man har dom? varför ska man ha dom när vissa är så
besväliga?  grejen är den att vi lär oss av det och de hjälper oss att gå vidare, så 
besväliga-jobbiga minnen är nyttiga. för egentligen så kommer det alltid vara något
som slår det där misstaget som kryper i magen för stunden!