Där låg man i sängen och inväntade att sömnen skulle ta över ivrigheten
men nej, fick ett konstigt sms i från en konstig snubbe och blev helt plötsligt ganska
glad ändå. för den där ivrigheten blev till rastlöshet och då skadar ju inte ett trög
och långsamt samtal!  helt plötsligt i ingenting kom ett samtalsämne upp,
intressant nog så var det ett helt vanligt samtalsämne, att berätta vad dagen bestod av
men chockande nog så var det uppskattande för helt plötsligt så gillade man det man hörde
man fick även en liten glimt i vad andra sysslar med och det är aldrig fel när man själv
inte gör något speciellt, så det blir ganska kul ändå.

nu sitter man här och ögonen har inte blundat en sekund och det dära
intressanta samtalet är avslutat och det slutade inte med vad som helst
utan ett onödigt tjaffs som alltid.
Ja, själv så förstår man inte människor vid den här tidpunkten i huvudtaget.
Det känns nästan som om man vore hög på svettlukt och de två hjärnceller som är vid liv
börjar slåss å kommer inte överes med varandra.  Den ena orkar inte krypa
på alla fyra och den andra orkar inte rida längre!


patetiskt nog kom man också på i detta yrande att det faktiskt finns en hel del
att göra en dag som denna och desperat nog försökte man trycka ner huvudet i kudden
av panik att det faktiskt skulle hända något. Blir sårbar och allmänt känslig när kroppen inte fått
någon sömn, så det blir nog att ställa in en hel del idag.
Att sitta och prata om allmäna lösningar och samtidig stor böla, nah avstår helst!
ha ha t o m ett fel ord med fel tonläge skulle nog få mig att springa där i från med gråt i halsen.