Denna värld är verkligen påväg neråt och det samma med detta humör.
Känner mig allmänt handikappad, sitter fast i denna kukhåla,ingen telefon i huvudtaget,
internetet krånglar och skulle inte förvåna mig om det la ner snart igen, och sen
ingen tv fungerande..  till sist så regnar det och det gör fan inte saken bättre!
man vill inget annat än och ha medlidande från vissa men nej man ska fortsätta
och tycka synd om dom jävlarna. varför får det aldrig vara synd om mig?
detta brukar inte besvära mig men vafan i bland bara är det för mycket begärt?
skulle inte förvåna mig om elen la av och även vattnet, så är man tillbaka till stenåldern igen.
jäkligt kul att detta händer just nu, trappar ner på allt, mat,socker,snus hela fadderullan.
också ett sånt där stort PLUS i kanten. verkligen!

har aldrig någonsin känt mig så här inlåst och paniken bara ökar,jag är fast!
antar att man får se lite nöje med att glo in i en svart vägg och ibland variera och
titta på dom röda väggarna också..  sömn,mat,sällskap behövs!
frågan är ju, hur ska man palla morgondagen?
har även en känsla av att sätta en kula i skallen skulle ha varit roligare än detta!